Forts. från föreg. sida

Vår mening och avsikt har, såsom förut sagts, städse varit den, att vi i våra länder, områden, skolor och kyrkor icke någon annan lära skulle förkunnas och utbredas än den, som är grundad i den heliga Skrift och innehålles i den Augsburgska bekännelsen och dess rätt förstådda Apologi, och att intet, som strider däremot, skulle tillåtas. I denna avsikt har föreliggande förlikningsskrift också blivit uppställd och avfattad. Därför vilja vi härmed ännu en gång betyga inför Gud och var man, att vi med föreliggande förklaring av de omstridda artiklarna icke velat avlägga någon ny eller annan bekännelse än den, som en gång överlämnades i Augsburg år 30 till kejsar Karl V, kristlig i åminnelse. Vi ha tvärtom velat hänvisa våra kyrkor och skolor först och främst till den heliga Skrift och de gammalkyrkliga symbola, men sedan också till den förutnämnda Augsburgska bekännelsen, och vi hava härmed velat framställa en allvarlig maning, att särskilt den ungdom, som fostras till kyrkans tjänst och heliga ämbete, må troget och flitigt undervisas häri, för att den rena läran och trosbekännelsen måtte med den helige Andes hjälp och bistånd bevaras och fortplantas till våra efterkommande ända till dess vår ende Frälsare och Saliggörare Jesus Kristus i härlighet kommer åter.

Vi äro sålunda i kraft av Guds ord genom profeternas och apostlarnas skrifter vissa om vår kristna tro och bekännelse och om det, som genom den helige Andes nåd blivit i våra hjärtan och kristna samveten stadfäst. Därjämte kräver nödvändigheten i högsta grad, att på grund av de många uppkomna villfarelserna med därav föranledda förargelseväckande strider och långvariga söndringar i Guds ord fast grundad förklaring framställes, vilken är i stånd att bilägga de uppkomna lärostriderna och enligt vilken man vet att skilja den rena läran från den falska, så att det icke står de oroliga och trätlystna människorna, som icke vilja bindas av någon bestämd läronorm, alldeles fritt att efter eget godtycke framkalla förargelseväckande lärostrider och införa och förfäkta orimliga villfarelser. Härav skulle intet annat följa än att den rätta läran helt fördunklas och går förlorad och att till eftervärlden ingenting annat överlämnas än osäkra meningar samt tvivelaktiga och omstridda fantasier och inbillningar. Vidare känna vi oss på grund av Guds befallning och vårt kall och ämbete pliktiga att för vår egen och våra undersåtars timliga och eviga välfärds skull göra och iakttaga allt, som kan vara ägnat att öka Guds ära, att utbreda hans allena saliggörande ord, att bereda lugn och ro åt våra kristna skolor och kyrkor och att giva stackars förvillade samveten nödvändig tröst och undervisning. Dessutom äro vi icke okunniga om att många redbara kristna av högre och lägre stånd innerligt längta och ivrigt trakta efter detta nyttiga kristna endräktsverk. Ända från begynnelsen av detta vårt arbete har vår avsikt och mening varit – såsom den alltjämt är – att icke för allmänheten hemlighålla eller fördölja detta gagnerika och nödvändiga endräktsverk eller att sätta den gudomliga sanningens ljus under skäppan eller bordet. På grund av alla dessa omständigheter ha vi icke längre velat uppskjuta eller fördröja utgivandet och offentliggörandet av detta arbete. Och vi tvivla ingalunda på, att alla fromma själar, som hava en rätt kärlek till den gudomliga sanningen och till en Gud behaglig kristen endräkt, med oss skola i kristen anda glädjas över detta nyttiga, högeligen nödvändiga kristna verk och icke försumma – vad på dem ankommer – att befordra Guds ära och allas eviga och timliga välfärd.

Slutligen vilja vi ännu en gång upprepa, att vi med detta endräktsverk icke velat framställa något nytt eller på något sätt, vare sig i sak eller form, avvika från den en gång av våra saliga fäder och oss erkända och bekända gudomliga sanningen, sådan den är grundad i de profetiska och apostoliska skrifterna och sammanfattad i de tre gammalkyrkliga symbola såväl som i den Augsburgska bekännelsen, som överlämnades år 30 till kejsar Karl V, huldrik åminnelse, samt i den därtill fogade Apologien, i Schmalkaldiska artiklarna och den högt upplyste doktor Luthers Stora och Lilla katekes. Vi vilja i stället med den helige Andes nåd endräktigt fasthålla och förbliva härvid och i enlighet härmed avgöra alla religionsstrider och därmed sammanhängande meningar. Likaså ämna vi och äro beslutna att leva i fred och endräkt med våra likar, det heliga tysk-romerska rikets kurfurstar och ständer, ävensom med andra kristna furstar - allt i enlighet med rikets författning och de särskilda fördrag, som vi ingått med dem, samt att visa var och en efter hans stånd all välvilja, tjänst och förbundenhet.

Så vilja vi ock i förtrolighet vidare komma överens om huru vi genom flitiga visitationer av kyrkor och skolor, genom censur av tryckalster och genom andra tjänliga medel må i våra länder – var och en såsom det för hans område är lämpligast – allvarligen vidmakthålla detta endräktsverk. Och om denna religionsstrid skulle ånyo blossa upp eller någon ny uppkomma, vilja vi likaledes enas om huru dessa skola förhindras att på ett oroande sätt utbreda sig, men i stället i tid biläggas, så att allehanda förargelse förebygges.

Till bekräftelse härav hava vi i all endräkt underskrivit detta och låtit förse det med våra sigill.

Ludvig, pfalzgreve vid Rhen, kurfurste.
August, hertig av Sachsen, kurfurste.
Johan Georg, markgreve av Brandenburg, kurfurste.

Joakim Fredrik, markgreve av Brandenburg, administrator av ärkestiftet

Magdeburg.

Johan, biskop av Meissen.
Eberhard, biskop av Lübeck, administrator av stiftet Verden.
Filip Ludvig, pfalzgreve.
Hertig Fredrik Vilhelms och
Hertig Johans av Sachsen förmyndare.
Hertig Johan Kasimirs och
Hertig Johan Ernsts av Sachsen förmyndare.
Georg Fredrik, markgreve av Brandenburg.
Julius, hertig av Braunschweig och Lüneburg.
Otto, hertig av Braunschweig och Lüneburg.
Henrik d.y., hertig av Braunschweig och Lüneburg.
Vilhelm d.y., hertig av Braunschweig och Lüneburg.
Wolf, hertig av Braunschweig och Lüneburg.
Ulrik, hertig av Mecklenburg.
Hertig Johans och
Hertig Sigismund Augusts av Mecklenburg förmyndare.
Ludvig, hertig av Württemberg.
Markgreve Ernsts och
Markgreve Jakobs av Baden förmyndare.
Georg Ernst, greve och herre av Hennenberg.
Fredrik, greve av Württemberg och Mümpelgart.
Hans Günther, greve av Schwarzburg.
Vilhelm, greve av Schwarzburg.
Albrekt, greve av Schwarzburg
Emich, greve av Leiningen.
Filip, greve av Hanau.
Gottfrid, greve av Oettingen.
Georg, greve och herre av Castell.
Henrik, greve och herre av Castell.
Hans Hoier, greve av Mansfeld.
Bruno, greve av Mansfeld.
Hoier Kristoffer, greve av Mansfeld.
Peter Ernst d.y., greve av Mansfeld.
Kristoffer, greve av Mansfeld.
Otto, greve av Hoya och Burghausen.
Johan, greve av Oldenburg och Delmenhorst.
Albrekt Georg, greve av Stolberg.
Wolf Ernst, greve av Stolberg.
Ludvig, greve av Gleichen.
Karl, greve av Gleichen.
Ernst, greve av Reinstein.
Boto, greve av Reinstein.
Ludvig, greve av Löwenstein.
Henrik, herre av Limburg, Semperfrei.
Georg, herre av Schönburg.
Wolf, herre av Schönburg.
Anarck Fredrik, herre av Wildenfels.
Staden Lübecks borgmästare och råd.
Staden Landaus borgmästare och råd.
Staden Münsters i S. Georgenthal borgmästare och råd.
Staden Goslars råd.
Staden Ulms borgmästare och råd.
Staden Esslingens borgmästare och råd.
Staden Reutlingens råd.
Staden Nördlingens borgmästare och råd.
Staden Rothenburgs an der Tauber borgmästare och råd.
Staden Schwäbischen-Halls borgmästare och råd.
Staden Heilbronns borgmästare och råd.
Staden Memmingens borgmästare och råd.
Staden Lindaus borgmästare och råd.
Staden Schweinfurts borgmästare och råd.
Staden Donawerdas råd.
Staden Regensburgs borgmästare och råd.
Staden Wimpfens borgmästare och råd.
Staden Giengens borgmästare och råd.
Bopfingens borgmästare och råd.
Staden Aalens borgmästare och råd.
Staden Kaufbeuerns borgmästare och råd.
Staden Isnas borgmästare och råd.
Staden Kemptens borgmästare och råd.
Staden Hamburgs råd.
Staden Göttingens råd.
Staden Braunschweigs råd.
Staden Lüneburgs borgmästare och råd.
Staden Leutkirchs borgmästare och råd.
Staden Hildesheims hela styrelse.
Staden Hamelns borgmästare och råd.
Staden Hannovers borgmästare och råd.
Mühlhausens råd.
Erfurts råd.
Staden Eimbecks råd.
Staden Northeims råd.