1] Då våra kyrkor icke avvika från den allmänneliga kyrkan i fråga om någon trosartikel, utan blott avlägsnat några få missbruk, som uppkommit senare och insmugit sig på grund av olika tiders missgrepp i strid mot de gamla kyrkoordningarnas mening, bedja vi, att Eders kejserliga Majestät i nåder ville höra, både vad som blivit ändrat, och skälen till att folk icke tvingas att mot sitt samvete bibehålla dessa missbruk. 2] Må Eders kejserliga Majestät icke heller sätta tro till dem, som i syfte att väcka hat mot de våra, utsprida otroliga beskyllningar bland folket. 3] Genom att på detta sätt upphetsa rättänkande människor lyckades de i början skapa möjlighet till denna söndring och försöka nu med samma medel öka den. 4] Ty Eders kejserliga Majestät skall utan tvivel finna, att både läran och religionens yttre former i våra länder äro mindre förkastliga, än de beskrivas av orättfärdiga och illvilliga människor. 5] Sanningen kan heller icke utrönas genom rykten bland folket eller genom fiendernas smädelser. 6] Men det är lätt att inse, att intet mera bidrager till att bevara den utvärtes gudsdyrkans anseende och vidmakthålla vördnad och gudsfruktan hos folket, än om gudsdyrkan sker i kyrkorna på vederbörligt sätt.

1] Vid Herrens nattvard få lekmännen sakramentet under båda gestalterna, emedan detta bruk stöder sig på Herrens befallning Matt. 26: Dricken härav alla. 2] Där föreskriver Kristus med klara ord om kalken, att alla skola dricka av den. 3] Ock för att ingen skall kunna göra undanflykter och påstå, att ordet gäller endast prästerna, anför Paulus för korintierna ett exempel, av vilket det framgår, att hela församlingen mottagit sakramentet under båda gestalterna. 4] Och detta bruk fortlevde länge i kyrkan, och man vet icke, när och genom vem en ändring infördes, låt vara att kardinalen av Cusa meddelar, när ändringen blivit stadfäst. 5] Cyprianus betygar på några ställen, att folket undfick Herrens blod. 6] Detsamma betygar Hieronymus, som säger: Prästerna förvalta eukaristien och utdela Kristi blod åt folket. 7] Ja, till och med påven Gelasius befaller, att sakramentet ej skall utdelas, Dist. II de consecratione, cap. Comperimus. 8] Det är blott sedvana, ej ens särdeles gammal, som föreskriver annorlunda. 9] Men det är allmänt erkänt, att en sedvana, som i strid mot Guds ord, ej skall godtagas, såsom kyrkoordningarna säga, Dist. VIII, cap. Veritate och följande. 10] Men denna sedvana är upptagen ej allenast i strid mot Skriften, utan även mot de gamla kyrkoordningarna och kyrkans föredöme. 11] Om några hellre velat mottaga sakramentet under båda gestalterna, ha de fördenskull icke bort tvingas att mot sitt samvete göra annorlunda. 12] Och emedan en uppdelning av sakramentet ej överensstämmer med Kristi instiftelse, plägar man hos oss även underlåta den procession, som hittills brukat äga rum.

1] Det har klagats allmänt över de dåliga exemplen från präster, som icke levt avhållsamt. 2] Därför berättas det också, att påven Pius skall ha sagt, att vissa skäl funnits, på vilka man förbjudit prästerna äktenskap, men att det fanns mycket starkare skäl, som talade för att åter tillåta det. Så förmäler nämligen Platina. 3] Då våra präster ville undvika denna allmänna anstöt, hava de tagit sig hustru och lärt, att det är dem tillåtet att ingå äktenskap. 4] Först och främst emedan Paulus säger: För att undgå otuktssynder må var man hava sin egen hustru, samt: Det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär. 5] För det andra säger Kristus: Icke alla kunna taga emot detta ord. Därigenom lär han oss, att icke alla människor äro skickade till celibat, emedan Gud har skapat människan till att fortplanta sig, Genes. 1. 6] Och utan en särskild gåva och utan gudomligt bistånd står det icke i mänsklig makt att förändra skapelsen. 7] De som icke lämpa sig för celibat, böra följaktligen ingå äktenskap. 8] Ty Guds befallning och den av Gud inrättade ordningen kan ingen mänsklig lag och intet löfte upphäva. 9] Av dessa skäl lära prästerna, att det är dem tillåtet att taga sig hustru.

10] Det är även uppenbart, att prästerna i gamla kyrkan voro gifta. 11] Ty Paulus säger, att till biskop skall väljas någon, som är gift. 12] Och i Tyskland var det först för fyra hundra år sedan, som prästerna blevo tvingade med våld till celibat, ja, de motsatte sig detta till den grad, att ärkebiskopen i Mainz nära nog blivit bragt om livet vid ett upplopp av de förbittrade prästerna, när han skulle tillkännagiva påvens edikt om denna sak. 13] Och man bedrev saken så hårt, att icke blott för framtiden äktenskap förbjödos, utan redan bestående äktenskap blevo även upplösta, mot all gudomlig och världslig rätt, ja, mot själva kyrkoordningarna, som uppställts ej blott av påvarna, utan av de berömdaste kyrkomötena.

14] Och enär den mänskliga naturen blir svagare, allt efter som världen åldras, må man se till, att ej ännu fler laster utbreda sig över Tyskland. 15] Men Gud har instiftat äktenskapet till ett botemedel mot den mänskliga svagheten. 16] Själva kyrkoordningarna säga, att i senare tider någon gång den gamla strängheten bör mildras för människornas svaghets skull, och det är att önska, att så skedde även i denna angelägenhet. 17] Det kanske också kommer att tryta präster för församlingarna, därest äktenskapsförbudet bibehålles längre.

18] Men då vi ha ett gudomligt bud, då kyrkans sedvänja är känd och då det orena celibatet föder så mycken anstöt, så många äktenskapsbrott och andra synder, som en god överhet borde ingripa mot, är det förvånande, att det likväl icke finns någon punkt, på vilken man förfar med mera hårdhet än mot prästernas äktenskap. 19] Gud bjuder oss att hålla äktenskapet i ära. 20] I alla väl ordnade samhällen, till och med bland hedningarna, ha lagarna omgivit det med stor ära. 21] Men mot kyrkoordningarnas mening plågas nu framför allt prästerna med de svåraste straff endast och allenast för äktenskap. 22] Att förbjuda äktenskap kallar Paulus en onda andars lära, 1 Tim. 4. 23] Nu för tiden är det lätt att förstå något dylikt, då förbudet mot äktenskap upprätthålles med sådana straff.

24] Men liksom ingen av människor påbjuden lag kan upphäva Guds bud, så kan icke heller något löfte upphäva Guds bud. 25] Därför råder även Cyprianus kvinnor, som icke kunna hålla ett avgivet kyskhetslöfte, att gifta sig. I första boken av hans Brev, brev XI, säger han följande: Men om de antingen icke vilja eller kunna hålla ut, är det bättre, att de gifta sig, än att de genom sina lustar kastas i elden; på inga villkor få de bli sina bröder och systrar till anstöt. 26] Och kyrkoordningarna lägga i dagen en viss mildhet mot dem, som givit kyskhetslöfte före den rätta åldern, vilket i våra dagar allmänt varit brukligt.

1] Med orätt beskyller man våra kyrkor för att ha avskaffat mässan. Mässan bibehålles nämligen hos oss och firas med den största vördnad. 2] Nästan alla övliga bruk vid gudstjänsten iakttagas även utom att det på några ställen jämte de latinska sångerna förekomma tyska sånger, vilka tillagts till folkets undervisning. 3] Ty yttre gudstjänstformer behövas *framför allt* ⁴ till de olärdas undervisning. 4] *Och* ⁵ Paulus bjuder, att ett tungomål, som folket förstår, skall användas [i kyrkan, utan så är stadgat även i mänsklig lag]. 5] Folket plägar därvid också gå till nattvarden, om gudstjänstbesökare finnas, vilka äro rätt beredda. Detta ökar även vördnaden och andakten vid den offentliga gudstjänsten. 6] Ty inga få tillträde, som icke därförinnan förhörts. 7] Folket upplyses även om sakramentets höghet och rätta bruket av detsamma: vilken tröst det bringar förskräckta samveten, för att de må lära sig att lita på Gud och vänta och begära allt av honom. 8] Att dyrka Gud på detta sätt är honom till behag, och ett sådant bruk av sakramentet förökar gudshängivenheten. 9] Därför tyckes mässan icke firas med större andakt hos våra motståndare än hos oss.

 
 
 
 
 
  1 Kor. 14:9ff.

10] Alla veta, sedan länge alla rättsinniga kristna öppet och synnerligen häftigt klagat över att mässorna skändligen vanhelgats, i det man använt dem till vinning. 11] Ty det är icke obekant, hur utbrett detta missbruk är i alla kyrkor, av vad slags präster mässor hållas blott för betalnings eller inkomsts skull och hur många som hålla mässa i strid mot kyrkoordningarnas förbud. 12] Men Paulus uttalar de allvarligaste hotelser mot dem,som behandla eukaristien ovärdigt, då han säger: Den som på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han gör sig skyldig till synd mot Herrens lekamen och blod. 13] Då prästerna hos oss blivit upplysta om denna synd, ha därför privatmässorna upphört; nästan inga privatmässor hållas ju för annat än förtjänstens skull.

14] Biskoparna voro icke heller okunniga om dessa missbruk, och om de vidtagit rättelse i tid, skulle det nu varit mindre oenighet. 15] Förut ha de genom sin slapphet tillåtit många fel att insmyga sig i kyrkan. 16] Nu börja de sent om sider klaga över kyrkans skador, ehuru den nuvarande oron icke har någon annan orsak än just dessa missbruk, som voro så uppenbara, att de icke längre kunde fördragas. 17] Det har uppkommit stor oenighet om mässan och sakramentet, 18] kanske för att världen så skulle straffas för ett så långvarigt vanhelgande av mässorna, vilket tolererats i kyrkan ⁶ så många århundraden av dem, som både kunnat och bort rätta detsamma. 19] Ty det är skrivet i dekalogen: Herren skall icke låta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn. 20] Men från världens begynnelse synes icke någon helig handling i samma grad som mässan ha utnyttjats till vinning.

21] Härtill kom en åsikt, som i det oändliga ökade antalet privatmässor, nämligen att Kristus genom sitt lidande tillfyllestgjorde för arvsynden och instiftade mässan, för att den skulle vara ett offer för de dagliga synderna, både dödssynder och förlåtliga synder. 22] Härav uppkom den allmänt vedertagna åsikten, att mässan är en prestation, som i och med den yttre gärningens fullgörande utplånar både levandes och dödas synder. 23] Så började man avhandla, huruvida en mässa, läst för flera, hade samma kraft, som om en mässa lästes för varje person. Dylika utredningar gåvo upphov till den oändliga mängden av mässor.

24] Om dessa åsikter ha de våra förfäktat, att de stå i strid med den heliga Skrift och kränka den ära, som tillkommer Kristi lidande. 25] Ty Kristi lidande var ett offer och en tillfyllestgörelse, ej blott för arvsynden, utan även för alla övriga synder, 26] såsom det är skrivet i Hebreerbrevet: Vi hava blivit helgade därigenom, att Jesu Kristi 'kropp' en gång för alla har blivit offrad. 27] Och: Med ett enda offer har han för beständigt fullkomnat dem, som bliva helgade.

28] Vidare lär Skriften, att vi rättfärdiggöras inför Gud genom tron på Jesus Kristus, då vi tro, att synderna förlåtas oss för Kristi skull. 29] Om nu mässan utplånar levandes och dödas synder genom den yttre gärningens fullgörande, så sker rättfärdiggörelsen i kraft av mässans verk och icke i kraft av tron. Detta är ej förenligt med Skriften.

30] Men Kristus befaller oss att göra den till hans åminnelse. Därför är mässan inrättad, för att tron hos dem, som gå till nattvarden, skall påminna sig, vilka välgärningar den mottager genom Kristus, och upprätta och trösta det förskräckta samvetet. 31] Ty *att minnas Kristus, det är att minnas Kristi välgärningar och förnimma* ⁷, att de verkligen tillbjudas oss. 32] Och det är ej nog att hava de yttre händelserna i minne, ty dem kunna även judar och ogudaktiga komma ihåg. 33] Mässan bör fördenskull firas, i syfte att sakramentet där må bjudas dem, som behöva tröst, såsom Ambrosius säger: Emedan jag oavlåtligt syndar, behöver jag oavlåtligt mottaga läkedom.

34] Då mässan är ett sådant meddelande av sakramentet, bibehålles hos oss en enda allmän mässa alla helgdagar och även andra dagar, om några då vilja gå till nattvarden, varvid den utdelas åt dem, som önska få den. 35] Och denna sed är icke ny i kyrkan, ty fäderna före Gregorius omnämna icke privatmässan. Om den allmänna mässan tala de däremot mycket. 36] Krysostomus säger, att prästen varje dag står vid altaret och inbjuder somliga till sakramentet och avvisar andra. 37] Och av de gamla kyrkoordningarna framgår det, att en enda präst celebrerade mässan och att de övriga prästerna och diakonerna mottogo Herrens lekamen av honom. 38] Ty så lyda orden i Niceabeslutet: Diakonerna må i tur och ordning efter prästerna mottaga den heliga kommunionen av biskopen eller av en präst. 39] Och Paulus föreskriver om kommunionen, att den ene skall vänta på den andre, så att man gemensamt undfår nattvarden.

40] Då mässan således hos oss sker efter kyrkans föredöme enligt Skriften och fäderna, äro vi förvissade om att den icke kan ogillas, i synnerhet som till stor del yttre former för den offentliga gudstjänsten, lika de brukliga, bibehållas; blott antalet mässor är olika, och det skulle utan tvivel vara till stort gagn på grund av de många, uppenbara missbruken, om det inskränktes. 41] Ty fordom firades icke ens i de mest besökta kyrkorna *överallt* mässan dagligen, såsom bestyrkes av Historia tripartita lib. IX: Men i Alexandria åter föreläses på onsdag och fredag de heliga Skrifterna, och lärarna tolka dem, och allt annat förekommer utom det högtidliga firandet av offret.