Forts. från föreg. sida

25] Så återstår tackoffren (sacrificia ), vilka ock kallas lovoffer (sacrificia laudis), och dessa äro predikan av evangelium, tron, åkallan, tacksägelsen, bekännelsen, de heligas prövningar, ja, de heligas alla goda verk. Dessa offer äro icke tillfyllestgörelser för dem, som fullgöra dem, och icke heller för andra, så att de redan därigenom att handlingen utföres (ex opere operato) skulle förtjäna syndaförlåtelse och försoning. Ty de fullgöras av redan försonade. 26] Och sådana äro det nya förbundets offer, såsom Petrus lär oss i 1 Petr. 2: I mån bliva ett heligt prästerskap för att frambära andliga offer. Men de andliga offren ställas i motsats icke blott till offren av djur, utan även till människans gärningar, vilka offras såsom en i det yttre fullgjord gärning (ex opere operato), ty "andligt" betyder den helige Andes verkande i våra hjärtan. Detsamma lär oss Paulus i Rom 12: Frambären edra kroppar till ett levande och heligt offer, eder andliga tempeltjänst. Men "den andliga tempeltjänsten" betecknar den gudstjänst, vari vi känna Gud och med hjärtat omfatta honom, vilket sker, då vi frukta Gud och sätta vår förtröstan till honom. Denna tempeltjänst står icke blott i motsats till den levitiska gudstjänsten, där man offrade boskapsdjur, utan även till den gudstjänst, vari man inbillar sig att såsom offer kunna frambära en gärning, som har värde därigenom att handlingen i det yttre fullgöres (ex opere operato). Det samma lär oss Hebréerbrevet i kapitel 13: Så låtom oss alltid genom honom frambära till Gud ett lovets offer, varvid han som förklaring tillägger: en frukt från läppar, som bekänna hans namn. Han bjuder, att vi skola frambära lovoffer, d.v.s. åkallan, tacksägelse, bekännelse och dylikt. Dessa offer hava betydelse icke därigenom att handlingen utföres (ex opere operato), utan de hava det för trons skull. Därom erinra orden: låtom oss offra genom honom, d.v.s. genom tron på Kristus.

27] Det nya förbundets gudstjänst är med andra ord andlig, d.v.s. den är trons rättfärdighet i hjärtat och trons frukter. Och därför avskaffar den den levitiska gudstjänsten. Kristus säger nämligen i Joh. 4: Sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sådana tillbedjare vill Gud hava. Gud är ande, och de, som tillbedja honom, böra tillbedja i ande och sanning. Detta ord förkastar tydligt och klart en sådan mening, som föregiver att offret har värde redan därigenom att handlingen utföres (ex opere operato), men hävdar att vi böra tillbedja i ande, d.v.s. av hjärtat och med tro. 28] Så förkasta även profeterna i det gamla förbundet folkets mening om offrets värde redan därigenom att handlingen utföres (de opere operato) samt lära om andlig rättfärdighet och andliga offer, t.ex. Jer. 7: På den tid, då jag förde edra fäder ut ur Egyptens land, gav jag dem icke något bud eller någon befallning om brännoffer och slaktoffer, utan detta var det bud jag gav dem: Hören min röst, så vill jag vara eder Gud o.s.v. Huru tro vi, att judarna upptogo denna förkunnelse, som synes stå i rak strid mot Moses? Ty det var känt, att Gud givit fäderna befallning angående brännoffer och slaktoffer, men Jeremia förkastar deras falska föreställningar om offer, som icke härrörde från Gud, nämligen att dessa offer behagade Gud redan därigenom att handlingen utföres (ex opere operato). Men om tron tillägger han, att Gud befallt: Hören mig, d.v.s. tron på mig, att jag är er Gud, att jag vill vara känd, då jag är barmhärtig och hjälper, och att jag icke har behov av edra slaktoffer, förtrösten på att jag vill vara Gud – rättfärdiggöraren och frälsaren, icke på grund av edra gärningar, utan för mitt ords och löftes skull, utbedjen eder uppriktigt och av hjärtat och vänten eder hjälp av mig.

29] Den falska meningen om offrets värde redan därigenom att handlingen utföres (de opere operato) förkastas också i den 49:e psalmen, där slaktoffren avvisas och åkallan kräves: Skulle jag äta edra tjurars kött o.s.v. ? Åkalla mig i nöden, och jag skall hjälpa dig och du skall prisa mig. Om vi av hjärtat åkalla Gud, betygas detta vara en sann gudstjänst och ett verkligt ärande av Gud.

Likaså i den 39:e psalmen: Till offer och spisoffer har jag icke behag, men mina öron har du öppnat, d.v.s. du har framställt för mig ditt ord, att jag må lyssna därtill, och du fordrar, att jag skall tro ditt ord och ditt löfte, att du verkligen vill förbarma dig och hjälpa o.s.v. Så även i den 50:e psalmen: Till brännoffer har du icke lust. Det offer, som behagar Gud, är en förkrossad ande, och ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, o Gud, icke förakta. Likaledes i den 4:e psalmen: Offren rättfärdighetens offer och hoppens på Herren. Han bjuder oss att hoppas på Herren och säger, att det är ett rätt offer, därmed betygande att de andra offren icke äro sanna och rätta offer. Och i den 115:e psalmen: Dig vill jag offra lovets offer, och Herrens namn vill jag åkalla. Här benämnes åkallandet av Herren ett lovets offer.

30] Hela Skriften är full av dylika vittnesbörd, som lära oss, att offret icke därigenom att gärningen utföres (ex opere operato) försonar Gud. Sedan de levitiska offren avskaffats i det nya förbundet, lär oss Skriften att frambära nya och rena offer, nämligen tro, åkallan, tacksägelse, bekännelse, förkunnelse av evangelium, prövningar för evangeliets skull med mera sådant.

31] Och om dessa offer talar Malaki: Från solens uppgång till dess nedgång är mitt namn stort bland folken, och överallt frambäras rökoffer och rena offer åt mitt namn. Detta skriftord vantolka motståndarna till att gälla mässan och åberopa därvid fädernas auktoritet. Men det är lätt att här framställa det svaret, att även om det skulle tala om mässan, därav dock icke följer, att mässan rättfärdiggör redan därigenom att handlingen utföres (ex opere operato) eller att den med tillämpning på andra skulle åt dem förtjäna syndernas förlåtelse o.s.v. Profeten säger ingenting av det, som munkarna och sofisterna skamlöst uppdikta. 32] För övrigt framgår av profetens egna ord, vad han menar. Ty först säga de oss, att Herrens namn skall vara stort. Detta sker genom förkunnelsen av evangelium, ty därigenom blir Kristi namn känt och därigenom blir löftet om Faderns barmhärtighet i Kristus kunnigt. Förkunnelsen av evangelium föder tro hos dem, som mottaga det. Dessa åkalla Gud, tacka honom, bära under martyrium sina prövningar och göra vad gott är för Kristi äras skull. Så blir Guds namn stort bland folken. "Rökoffer" och "rena offer" betyda därför icke en gudstjänsthandling med värde redan därigenom att handlingen utföres (ex opere operato), utan alla de offer, genom vilka Guds namn blir stort, nämligen tro, åkallan, förkunnelse av evangelium, bekännelse o.s.v. 33] Om någon häri vill innefatta ceremonierna i mässan, ha vi intet häremot, blott man härvid icke tänker på den yttre gudstjänsthandlingen ensam och lär, att denna är till gagn redan därigenom att handlingen utföres (ex opere operato). Ty såsom vi till lovoffren, d.v.s. lovprisningarna av Gud, räkna Ordets förkunnelse, så kan även mottagandet av Herrens nattvard vara lovprisning eller tacksägelse, dock utan att detta tänkes kunna rättfärdiggöra blott därigenom att handlingen utföres (ex opere operato) eller meddelas åt andra för att åt dem förtjäna syndernas förlåtelse. Strax härefter skall vi förklara, huru även ceremonierna i mässan äro ett offer. Men då Malaki talar om det nya förbundets alla gudstjänsthandlingar och icke blott om Herrens nattvard och då han icke försvarar den fariseiska meningen om kulthandlingens värde redan därigenom att den utföres (de opere operato), så utgör hans ord icke en instans emot oss, utan för oss. Ty han kräver den hjärtats gudstjänst, varigenom Guds namn i sanning blir stort.

34] Från Malaki anföres av motståndarna även ett annat ställe: Och han skall rena Levi söner och luttra dem såsom guld och silver, och de skola frambära åt Herren offer i rättfärdighet. Detta ställe kräver uppenbarligen offer av dem, som äro rättfärdiga, och det kan därför icke andragas såsom stöd för åsikten om offrets värde redan därigenom att handlingen utföres (de opere operato). Men Levi söners offer, d.v.s. deras offer, som i det nya förbundet predika evangelium, äro förkunnelsen av evangelium och denna förkunnelses goda frukter, såsom Paulus säger i Rom. 15: Jag skall förrätta Guds evangeliums offertjänst, på det att hedningarna må bliva ett Gud välbehagligt offer, helgat genom den helige Ande, d.v.s. på det att hedningarna må bliva ett Gud välbehagligt offer genom tron o.s.v. Ty det förutnämnda slaktandet av offerdjuren i det gamla förbundet hänsyftade både på Kristi död och förkunnelsen av evangelium, varigenom vårt gamla köttsliga liv bör dödas och ett nytt evigt liv bör taga sin början hos oss.

Men motståndarna hänföra överallt uttrycket "offer" enbart till ceremonierna i mässan. De förbigå alldeles förkunnelsen av evangelium, tron, åkallandet av Gud och dylika ting, ehuru ceremonierna i mässan äro inrättade för dessa skull och det nya förbundets offer nödvändigtvis äro hjärtats offer, men icke sådana utvärtes offer, som de levitiska prästerna hade att utföra för folkets synder.

35] De åberopa också det dagliga offret (iuge sacrificium) och mena, att liksom det i det gamla förbundet fanns ett dagligt offer, mässan på samma sätt skulle vara det nya förbundets offer. Motståndarna skulle ha framgång, om vi läte oss övertygas av liknelser. Men det är känt, att liknelser icke kunna läggas till grund för provhålliga bevis. För vår del medgiva vi gärna, att mässan fattas såsom ett dagligt offer, blott man därvid tar hela mässan med, d.v.s. de i mässan ingående akterna med förkunnelsen av evangelium, tron, åkallandet och tacksägelsen. Ty detta tillsammans utgör det nya förbundets dagliga offer, enär ceremonierna i mässan äro inrättade för dettas skull, och de böra icke skiljas därifrån. Därför säger Paulus: Så ofta I äten detta bröd och dricken Herrens kalk, förkunnen I Herrens död. Men även den levitiska förebilden till det dagliga offret följer på intet sätt, att mässan är ett verk, som redan därigenom att handlingen utföres (ex opere operato) rättfärdiggör och som bör tillägnas andra för att åt dem förtjäna syndernas förlåtelse.

36] Förebilden till det dagliga offret framställer på ett träffande sätt icke blott ceremonierna i mässan, utan även förkunnelsen av evangelium. I 4 Mos. 28 angives tre delar såsom hörande till det dagliga offret, nämligen brännoffret av ett lamm, drickoffret av vin och spisoffret av ett bröd av vete. Det gamla förbundet hade avbilder eller liksom skuggor av det tillkommande. Så avbildas här Kristus och det nya förbundets hela gudstjänst. Brännoffret av lammet hänsyftar på Kristi död. Drickoffret hänsyftar på att de troende överallt i hela världen genom förkunnelsen av evangelium bestänkas med detta lamms blod, d.v.s. heliggöras, såsom Petrus säger: Till helgelse i anden, till lydnad och till bestänkelse med Jesu Kristi blod. Spisoffret av brödet hänsyftar på tron, åkallandet och tacksägelsen i de troendes hjärtan. 37] Såsom vi sålunda i det gamla förbundet urskilja skuggorna av det tillkommande, så böra vi i det nya förbundet söka de ting, som åsyftades, men icke en ny förebild, som skulle gälla som ett offer.

38] Ehuru ceremonierna i mässan äro en åminnelse av Kristi död, så utgöra likväl icke dessa ensamma det dagliga offret, utan själva minnet är detta offer, d.v.s. förkunnelsen av evangelium och tron, som innebär en fast övertygelse om att Gud genom Kristi död är försonad. Erforderligt är även här drickoffret, d.v.s. verkan av evangelieförkunnelsen, att vi genom evangeliet bestänkas med Kristi blod och helgas, i det att vår gamla människa dödas och den nya människan hos oss väckes till liv. Även spisoffret är nödvändigtvis med, d.v.s. tacksägelsen, bekännelsen och lidandet under prövningar.

Forts. på nästa sida