Exempel på kommenterad vers: Joh 3:16

”Ty * så ** älskade *** Gud **** werlden #, att ## Han ### utgaf § sin ende Son §§, på det §§§ att hwar och en §§§§, som tror 5§ på Honom 6§, skall icke förgås 7§, utan få 8§ ewinnerligt lif”.

* här wisar Christus sjelf orsaken till sitt nedstigande från himmelen, v. 13, och till wår återlösning, genom Christi kors, v. 14, 15, neml. Fadrens kärlek, Rom. 5. 8.

** detta förundrans ordas., k. 7: 46; 5 Mos. 33: 2; Ps. 31: 20; 36: 8, wisar denna kärleks outsägliga höghet, 2 Mos. 34: 6, 7; Eph. 2: 7; 3: 18, 19, och jemwäl salighetens werks ordning, neml. 1) ”Fadrens” kärlek, Eph. 2: 4, 2) ”Sonens” förtjenst, v. 15, 3) tron, werkad af den ”helige Ande”, v. 5; k. 16: 13; 2 Cor. 4: 13; se Tit. 3: 5, 6.

*** med en allmän, allwarlig brinnande och alldeles oförskyld kärlek, Luc. 1: 78; 6: 36; 1 Joh. 4: 8, 17, 19, ja, en ewig kärlek, Jer. 31: 3; Eph. 1: 4, 5; 2 Tim. 4: 9.

**** neml. Gud Fader, som har födt sin Son och sänder Honom, v. 17; 2 Cor. 13: 13; 1 Joh. 4: 9, 10, 14.

# icke Judarne allena, utan hela werlden, 1 Joh. 2: 2, som dock war och är stadd i det onda, k. 7: 7; 1 Joh. 5: 19, och i werlden hwar och en menniska, k. 1: 9, 29; Rom. 5: 8; 10, 12, 15-19, f.; 2 Cor. 5: 19; se Luc. 2: 10; så brukas ordet ”werlden”, 1 Mos. 11: 1; 18: 25, och dermed förstås alla dess inbyggare, Es. 45: 22, 23, men att förstå med ”werlden” allenast de utwalda, det är emot Christi tal, som delar werlden i trogna och otrogna, v. 18, och emot hela den heliga Skrift; se 1 Tim. 2: 4, 6; 4: 10; Tit. 2: 11.

## jemwäl till bewis på sin rättfärdighet, se Rom. 3: 25, 26.

### neml. Gud Fader, dock så, att här icke uteslutes Sonen, som gaf sig sjelf, Gal. 2: 20; Eph. 5: 2, ej heller den helige Ande, Ebr. 9: 14.

§ Gr.: L. ”gaf”. Guds Son är en outsäglig hög, och alldeles oförtjent nådegåfwa, k. 4: 10; 2 Cor. 9: 15, åt oss gifwen, Es. 9: 6, och för wår skull i den bittra pina och död, v. 14, 15; Es. 53: 4, 5; Apg. 2: 23; 2 Cor. 5: 21; Gal. 3: 13; 1 Joh. 4: 10, f., och med Honom är oss allt godt gifwet, Rom. 8: 32; 1 Cor. 1: 30.

§§ Gr.: L. ”sin Son, den enfödde”, se k. 1: 14; lika ordas., 1 Mos. 22: 2; icke någon gudfruktig person, ängel eller regent, hwilka ock kallas Guds söner, 1 Mos. 6: 2; Job 38: 7; Ps. 82: 7, utan sin wäsendtlige egne Son, Rom. 8: 32; se Luc. 1: 32, 35, hwilken sjelf sannfärdigt för oss led, Apg. 20: 28, i köttet, 1 Pet. 4: 1.

§§§ icke är Christus utgifwen för alla med det wilkoret, att de skulle tro, utan till den ändan, att de skulle tro och blifwa saliga, v. 15; Matth. 18. 11; Apg. 17: 31; Col. 1: 19, 20.

§§§§ utan åtskillnad till ålder, stånd, kön eller slägt, Apg. 10: 34, 35; Col. 3: 11.

5§ se 1 Mos. 15: 6; Hab. 2: 4, f., och en sann tro på Christus, är salighetens medel på wår sida, Rom. 10: 9, en Guds gåfwa, 2 Thess. 1: 11, werkad af den helige Ande genom Ordet och sakramenterna, 1 Cor. 12: 3; 1 Pet. 1: 21, 22; Jud. ep. v. 20, som sedan i gerningarne bewisar sig wara lefwande, v. 21.

6§ icke allenast tro rätt Hans ord, k. 5. 46; 8: 45, 46, utan jemte en rätt kunskap, k. 1: 49; 6: 69, och stadigt bifall, k. 4: 42, fatta en fast tillförsigt till Honom, förlitande sig alldeles på Honom, sin ende saliggörare, Rom. 4: 18-21; 5: 2; 2 Cor. 3: 4; Eph. 3: 12; Col. 2: 2; 1 Joh. 5: 13, 14; Ebr. 3: 6, 14; 10: 22; 11: 1, af hwilken tro är rättfärdigheten, Rom. 3: 22, 25, 28, barnaskapet, k. 1: 12, och saligheten, Rom. 10: 9, 10; 1 Pet. 1: 9, hwilken igenkännes af sina egenskaper, Apg. 15: 9; Rom. 8: 14; Gal. 5: 6; 1 Joh. 5: 3, 4, f.

7§ ehuru wi äro af naturen wredens barn, Eph. 2:3, genom synden skyldiga till döden, 1 Mos. 2: 17, frälsar oss dock tron på Christus, Joel 2: 32, ifrån synden, Matth. 1: 21, ifrån sinnets, Eph. 5: 8, kroppens, Matth. 8: 16, 17, själens, 1 Thess. 5: 23, ja, ifrån allt förderf, Rom. 8: 1; 2 Tim. 4: 18, timligt och ewigt, k. 10: 28.

8§ Gr.: L. ”utan hafwa ewinnerligt lif”; så v. 36; k. 5: 24; 6: 40, 47, 54; 20: 31; 1 Joh. 5: 13; Ty de trogna hafwa redan af och uti Christus sitt andeliga lif, k. 1: 12; Rom. 8: 10; 14: 8; Gal. 2: 20, ehuruwäl fördoldt, Col. 3: 3; 1 Joh. 3: 3, ja, sjelfwa saligheten, Rom. 8: 24; Tit. 3: 5, och ega så det saliga lifwet till mycken werkan och förmån här i werlden, hwilket blifwer stadigt och undfår dess fullkomlighet i himmelen, k. 12: 25; 1 Cor. 2: 9; 1 Pet. 1: 14.